När jag var liten var vi hela somrarna i Krokfors i pappas föräldrahem. Det var ett litet småbruk med hagar och ängar, några kor, får och hästen Brunte som jobbade i skogen hela vintern och i jordbruket på sommaren. Så småningom avvecklades alla djuren och farfar och pappas bröder Göte och Helge flyttade in till stan. Från maj till oktober var huset i Krokfors bebott, men om vintern var där tomt och tyst. Precis likadant blev det med de andra små gårdarna i byn.

Helge var alltid min favorit. Vi kom ovanligt bra överens. Det var han som hade hand om hästen och han jobbade i många år i timmerskogen (tillsammans med min farfar som jobbade 55 vintrar! i skogen), på somrarna jobbade han med flottningen. Han körde den gamla sortens SAAB med rattväxel, när jag precis hade fått körkort fick jag låna Helges bil höst och vår, själv använde han den bara på sommaren när han bodde i Krokfors. Helge och jag brukade sitta på bron och titta mot älven och bergen långt borta och vi sade nog inte så mycket, men vi trivdes bra tillsammans. På bilden här ovanför är det Brunte som var den sista hästen i Krokfors, han var nog korsning mellan ardenner och nordsvensk. Också är det jag och min lillasyster Karin och Helge.

Sedan hösten 2002 är Krokfors mitt "på riktigt". Det är med skräckblandad förtjusning jag går runt på ängarna. Oj, vad här finns jobb! Jag skulle behöva röja, plöja, gallra, så och odla i massor. Samt riva, köra bort skrot, måla, rusta upp, bygga nytt. Tio man skulle ha jobb en hel sommar! Men de resurserna har jag ju inte precis... I stället gör jag en liten sak i taget och så får det ta den tid det tar.

Om jag fick drömma, ja, då skulle jag önska mig massor med timringar. Bodor, häbre, stall, ladugård, bagarstuga, bastu och lador. Det är helt enkelt tvunget att jag vinner på någonting! Annars går detta inte.

När barnen har flyttat hemifrån. Då är det jag som bor i Krokfors och lever det sakta, lilla, enkla, livet som jag trivs så bra med. Då vill jag ha barn och barnbarn runt benen så ofta jag kan, hundar, hästar - Pastille och Ballerina och avkommor till dem, kanske också en fjällko, ett par pälsfår, gula orpingtonhöns och ett par katter. Inget mer.

En gång läste jag om en man i Luleå som tillbringade mycket tid på en liten gård någonstans. Han sade "egentligen är det inte vackrare eller bättre än något annat ställe, det ligger mitt ute i skogen. Men himlen är liksom högre där", jag tycker att det var underbart sagt och det stämmer bra på hur jag känner om Krokfors.