De körde på sunden,

de körde på ån,

de körde i mak ut på viken,

och dovt och högtidligt

ljöd hovarnes dån

och sakta ljöd bjällermusiken.

Men snart kom det kappfart

i takt och ton,

oc gick som för pengar det vore,

och först kom Lars, och sen kom Jon,

och sist Pär där nola i Slore.

Och Lars var så tjock och

så rik som ett troll,

hans häst var så välfödd som prästen,

och Jon var så stinn och

så trind som en boll,

och silverbeslag hade hästen.

Och Pär var krokig

och mager och gul

och svulten som räven i skogen,

och hästen var blackig

och spräcklig och ful

men senig och bred över bogen.

Och bönderna skrattade håhåhå

håhå! skreko bergen tillbaka

- och piskor vina

och hovar slå

och isen dundra och braka!

Hemfödingar