Man och åring en sommarkväll

"Tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt" sägs det. Med den här bilden är det precis så. Jag var med på besök hos bekantas bekanta och vi satt och drack kaffe länge och väl, sent omsider gick vi en sväng till deras hage. Just där och just då var det dimma över ängarna och samtidigt var solen på väg ner, och allting blev riktigt varmt i färgerna. Jag blev ivrig som ett barn på julafton och för mig kändes det bråttom bråttom innan solen skulle gå ned helt! I och med att jag ville få ut så mycket som möjligt av det säregna ljuset fotograferade jag hela tiden i nästan rakt motljus, därigenom fick jag siluettbilder som är fulla av stämning. På just de här porträtten kan Du inte se exakt hur varken mannen eller hästen ser ut, men i stället får du en stark känsla av deras förhållande och tillit till varandra. Åringen har den där speciella unghästhumorn och provar lite lite med tänderna om det går att nafsa…

Hade jag i stället hade valt att fotografera med solen i ryggen hade hästarna blivit riktigt varmt rödbruna i färgerna och det hade också kunnat bli riktigt fina bilder.

Bilden visas här något beskuren både i över- och underkant. Lite av himlen valde jag att skära bort för att få ansiktena ungefär i "gyllene snittet" (alltså ej i mitten av bilden utan i stället på ca tre femtedelar av bilden) för att få en mer harmonisk bild. Precis i underkant hade jag en solreflex till vänster i bilden och därför är bilden beskuren något litet även där.

Om jag hade fått önska mig något så skulle det varit att bägge öronen synts på åringen. Jag hade även kunnat hålla kameran en aning högre och på så sätt fått både mannen och hästen helt under horisontlinjen.

Totalt sett tycker jag att det här är en underbar bild. Och jag hade inte fått den om jag inte hade haft med mig kameran just den där kvällen… Ha alltid med dig kameran!!!

Haflingerhästar på utställning

Det här är en av de roligaste bilder som jag tagit. Det var en sådan fantastisk fröjd att fotografera de här två ekipagen där hästförarna tänkt på varenda liten detalj och inte lämnat något åt slumpen. Om vi börjar med hästarna så är de uppställda så i vindriktningen att luggarna inte blåser framåt utan hellre sveps bakåt av vinden - liksom kvinnornas hår. I bakgrunden finns en trafikerad väg och ett villaområde. Detta har jag undvikt att få med på bilden genom att jag fotograferat från en låg position. Därigenom blev bakgrunden lugn och ren med en blå himmel som står vackert mot hästarnas ljusa fuxfärg.

Bägge hästarna är tränsade på bästa sätt. De har väl tillpassade huvudlag utan nosgrimmor, regeln för mig är att ju mindre remmar hästen har på sig desto bättre. Om jag får välja föredrar jag ett brunt huvudlag på alla hästar utom på skimlar och svarta - de bör ha ett svart huvudlag. Förarna håller i spö och tyglar på ett korrekt sätt och ger hästarna eftergift i tygeln. Detta ger intryck av lugn, harmoni och frihet och man kan se på hästarna att de trivs med situationen. Bägge hästarna blickar snett framåt med spetsade öron och en vaken uppsyn. Hästförarna är nyfriserade med samma färger(!) i håret, de är också ledigt och prydligt klädda i likadana vita kläder.

Vinden gör att kläderna och frisyrerna hamnar lite i oordning. Detta tycker jag är positivt för bilden då den känns mer äkta och naturligt än om allt hade legat slickat på plats. Detta är en av få bilder jag tagit då jag verkligen ställt upp ekipagen för fotografering. I regel fotograferar jag annars porträtt på hästar och människor "i förbigående" utan att ge några direktiv eller instruktioner.

Denna bild är också ett exempel på att bilder på hästar kring speciella tillfällen faktiskt inte behöver vara tagna just då. Dessa ston vann sina klasser på Haflingernas riksutställning i somras, men bilden är tagen på en vanlig unghästpremiering någon vecka efteråt. Då kunde vi i lugn och ro jobba med hästarna för att få de bilder vi ville ha.

Putsa upp din häst! Låt familjemedlemmarna klä sig i lugna och enhetliga kläder. Ställ upp för fotografering! Men var beredd på att en sådan gång måste det få gå mycket film, nu är det ju inte bara en individ som skall se fin ut, utan kanske tre, fyra, fem stycken…

Hemfödingar