Copyright © Marie Uneby 2001

Under sommaren skulle jag med familjen på semester till Skåne, jag hade bestämt mig för att göra ETT besök på ett stuteri för att få den ultimata avelsartikeln. Funderade noga. Med kartboken och hingstkatalogen uppslagna såg det ut som en Herrens försyn. Vårt hyrda hus låg i Tygelsjö och bara tre-fyra mil bort fanns gamla, anrika, Brodda stuteri med tre avelshingstar, sextio(!) ston och fölungar hur många som helst. Yes!

Lennart Peterson-Brodda ägnade en kväll åt att visa mig runt på de stora ägorna bland alla hästar, samtidigt som han berättade om hur han fick överta Brodda i förtid, om sina bästa minnen och största framgångar, hur han tänker kring avel och mycket annat.

En magisk kväll

Därefter fick jag fria händer att återvända till Brodda när jag ville för att vara tillsammans med ston och föl och fortsätta min fotografering. Så kvällen efteråt var jag där igen, längre kunde jag inte hålla mig, och upplevde en magisk kväll ensam i Broddas kuperade hagar med hästar som strövade genom hagarna, fölungar som blev personligheter, lekte, visade upp sig, var nyfikna. Himlen var tyngd av moln, men som om jag nu verkligen hade försynen med mig nåddes hästarna korta ögonblick av ett varmt och vackert kvällsljus. Jag var lyrisk.

Nu skall jag inte uppehålla dig mer med mina minnen av besöket på Brodda. Bilderna får tala för sig själva. I stället skall jag låta Lennart Peterson-Brodda tala ostörd, som han gjorde för mig, jag tror att du kommer att finna det hela lika intressant, lärorikt och spännande som jag gjorde!

Signal Brodde

e. Carmody Lobell

u. Secund Miracle

Broddas travhistoria

Leonard C. Peterson-Brodda var den som startade travhästuppfödningen på Brodda 1937, i och med att han importerade hingsten Pinero och några dräktiga ston från Amerika. På trettio år utökades hästantalet på Brodda till över 200, varav ca 90 fölston, och till detta hade man fem egna avelshingstar. Verksamheten innefattade uppfödning och framförallt tävling inom trav och även galopp.

- Jag är ju född och uppväxt med det här och lärde mig läsa i travprogram när jag var sex år gammal. Från början var jag mest intresserad av tävlingsbiten, jag var alltid med inne på Jägersro och var min fars lilla minne. I den åldern kunde man ju rabbla upp hela startfältet och hela resultatraden efteråt.

- Jag var alltid oerhört sugen på att köra, och att köra lopp. Min far var mycket kyrklig så vi gick mycket i kyrkan och för att få tiden att gå där satt jag och drömde att jag körde lopp…

- Jag var bara fjorton år när min far gick bort. Vi sålde då ut rätt så mycket av hästarna och så drev min mor och jag Brodda tillsammans, vi hade också en inspektor på den tiden som skötte den löpande verksamheten på gården.

- Men själva hästarna, det affärsmässiga alltså, hingstarna och sådant där det var min bit redan från början. Far hade lärt upp mig och det var ingen annan som kunde den delen bättre just då så fick vi hjälpas åt. Många gånger när vi skulle göra affärer med folk så berodde det på vem det var, om mor fick sköta det eller jag. De första två åren, från det jag var fjorton tills det jag var sexton, handlade det mest om sterbhuset och att sälja ut så mycket som möjligt. Målsättningen var ändå att jag skulle kunna driva Brodda vidare.

- Vi koncentrerade oss här helt och hållet på att rusta upp gården, rusta upp stostammen och skippade det här med tävlingar och att ha tävlingshästar. Så fort det blev pengar över skaffade vi nya fölston och renoverade alla stallar invändigt. Nu har vi faktiskt återinskaffat ett sto ur den gamla Broddastostammen som heter Sia Zoot och hon härstammar från gamla Bess Vimont, som var stammor både till Kentucky Fibber och Express Gaxe och andra riktiga kanoner.

hingstföl

e. Good as Gold

Två nyttiga läxor

- Det var ju väldigt dåliga tider precis i början på 70-talet, det blev en väldig konjunktursvacka och det var väl en sån där sak som man aldrig hade hört talas om i den åldern. Man hade vant sig vid att allting gick på rulle och gick bättre och bättre för varje år. Också kom det här trendbrottet. Dessutom hade vi satsat på hingstar som inte lyckades något vidare. Så jag fick lära mig två radikala läxor i den här branschen. Och det var dels att inte lägga alla äggen i samma korg när det gäller hingstarna, sedan dess har jag aldrig skaffat in någon egen hingst… Även nu när vi har tre fina hingstar på gården så nyttjar vi faktiskt rätt så mycket andra hingstar också. Jag har några ston nere i Frankrike för betäckning och vi tar hem fryssperma från USA och försöker ha så brett register som möjligt.

- Sedan var det här med konjunktursvackan, det har man lärt sig vid det här laget att hästuppfödning det går lite grand som en sinuskurva beroende på hur landet fungerar och hur intresset är. Samtidigt är det hela tiden en eftersläpning och där är väl en ganska stor svårighetsgrad för oss uppfödare, så länge som det går rakt uppåt måste man vara med och satsa för att vara med i toppen, för annars är man genast i B-laget. Men sedan när det väl svänger nedåt så får man inte stå med för hårda investeringar. Man satsar ju hela tiden på det man skall sälja två-tre år framåt. Sedan så hinner man inte alltid med i svängningarna, men i själva uppfödningen försöker jag hela tiden fundera "vad vill marknaden ha om två-tre år?" och framförallt: "vad vill marknaden INTE ha?". Detta kan man aldrig räkna ut, men man kan alltid avväga riskerna.

Hingstar som säljer, och som inte gör det…

- Man provar tio hingstar och av dem är det kanske en som riktigt lyckas, och ett par som lyckas hyggligt och de andra sju de dalar rakt ned så fort avkommorna börjar tävla och man får inte stå med någon årgång unghästar efter hingstar som är ute ur marknaden. Man kan chansa på en del, man måste ju chansa också för det kan vara en del som går rakt upp också, men man får inte chansa med bara sådana här hingstar. Det marknaden vi har idag är inte alltid det den vi har om tre år. Många av de hingstar som det nu är ett otroligt sug på, är det NU jag skulle haft en avkomma efter dem, har jag inte det nu så kanske jag inte skall rusa iväg och betäcka nu heller. I stället se framåt.

- Vi försöker göra en grundlig bedömning av hur kombinationerna passar, av hela stammen, så att det blir optimalt. Samtidigt så gör jag också en marknadsmässig bedömning därför att fölen måste ju också gå att sälja. Ibland får man göra en kompromiss, jag har en god vän som håller mycket på med det här med att gå igenom stammar väldigt grundligt och hitta fram det optimala förslaget på hingst, men det blir många hingstförslag då som jag ser på en gång att det där det går inte, för den kommer vi inte att kunna sälja. När man går in på franskt eller halvfranskt blod så har man alltid en korsningseffekt, så med dem är det enkelt, det är svårare att hitta hingstar till de hårt avlade amerikanska stammarna.

- I princip tar jag ca 60% av stona till hemmahingstarna och resterande åker jag bort med. Jag har tjugo ston som är helt egna och fem som vi har ett separat handelsbolag kring, de är hälftenägda. Med alla helårsinackorderingar har vi sextio ston här på Brodda.

Sonja Brodda

e.Ganymède

u. September Song

Årets föl

- I år har det fötts föl på Brodda efter Take Chanses och Carmody Lobell, Pine Chip, Vikings Way, Ganyméde, Starchip Enterprise och General November - vi hade ett sto nere i Holland och betäckte med honom, det är ett axplock. Och den här säsongen använder vi Good as Gold, Take Chanses och Carmody Lobell som står här. Men vi har också skickat två ston till betäckning nere i Frankrike med General de Pommeau, men tyvärr fungerar han inget vidare så det verkar som om vi måste flytta över dem till andra hingstar där. Mamman till Yatzy Brodda har jag betäckt med Alf Palema och till Biota, vår nyaste USA satsning, skall vi använda Enjoy Lavec. Barbeque kommer vi också att använda. Det här är ett litet exempel på vilka hingstar jag tror på just nu.

Så här hanteras fölen på Brodda

- Alla unghästarna har vi i träningsschema på vinterhalvåret, fölungarna också, så fort de är frånskiljda från mamman så springer de lösa ute på banan (850 meters rundbana) hela flocken. De springer tre varv på banan med en oerhörd glädje, och det har vi bedömt är lagom för dem för då friskar de i rejält och blåser ur sig, får de ett fjärde varv blir de trötta och det är inte meningen. Det är många som har kommit hit för att titta på detta.

- Vår stallförman Lasse Eriksson är väldigt intresserad av det här och har fölungarna som sitt speciella skötebarn, så han ser till att det här blir gjort två gånger i veckan och hanterar varje fölunge individuellt och lär dem att stå uppbundna, bli verkade osv.

- Vi har en intensiv betäckningssäsong på Brodda. Vi seminerar ca 200 ston per säsong och dessutom har vi mycket skick av transportsperma, även till utlandet. Allting med seminbiten är det min fru Margareta som håller i. Det är hingsthållningen och inackorderingen som ger volym i det hela och stabilitet i ekonomin. Men samtidigt är det ett hårt slitgöra som blir oerhört intensivt den här perioden och gör att man många gånger tänker "vad är det vi håller på med".

Hingsthållningen

- Den biten med de hingstar som skall stå uppstallade här på stuteriet är inte helt enkel. Det är konkurrens hela tiden mellan hingsthållarna om att få de bästa och mest intressanta hingstarna. Vi har haft lite svårigheter att locka ned hingstar till Skåne därför att hingstägare gärna vill ha hingsten i Västergötland och Stockholmstrakten som de tycker är mer centralt. Nu har det ju blivit en ny skjuts här nere beroende på bron och kontakten med Europa.

- Ur mitt synsätt handlar valet av hingst om två saker. För det första; är jag intresserad av att betäcka med den här hingsten själv? Tror jag att jag kan få ston till den? Med andra ord; Är mina kunder intresserade av att använda den? Det där hör också ihop. En grundförutsättning för att det skall bli lyckat är att man verkligen tror på den stationerade hingsten själv och är intresserad av att använda den.

- Sedan fungerar ju den svenska marknaden med hingstar så att det skall vara nytt. Det nya är ofta intressant och även de hingstar som får ut nya treåringar som går väldigt bra. Däremot hingstar som har ett acceptabelt resultat, B- och AB-hingstar, de tappar sin glans väldigt fort. Så är det just i det här landet, så är det kanske inte i alla andra länder och det gör att man är tvungen att byta hingstar ofta och att de flesta hingstar har en ganska kort tid då de är riktigt efterfrågade.

Uppfödning - ingen ekonomisk hit

- Uppfödningen och de egna fölstona är väl rent ekonomiskt inte någon större hit egentligen, även om man säljer en del dyra hästar ibland. Det där är så oerhört olika år från år. De här fölungarna som jag har fått fram i år är väldigt fina exemplar, och det är hingstungar många av dem. Det är alltså en god chans att kunna sälja dem och få lite bättre ekonomi på det också. Medan vissa år så kan det vara bra föl men inget extra med dem.

- Den största glädjen det är när Broddahästarna är ute och springer och springer bra. Utan den kicken i det hela skulle nog mycket av det roliga försvinna. Man har mycket av glädjen där, man har sina drömmar, det är storlopp man vill vinna och framförallt att få vinna Derbyt någon gång. Lyckas vi inte med det skulle jag nog känna att jag missat något i livet. Det gör ju att man känner att man måste satsa, och skall man hålla på med uppfödning måste man satsa, annars är det inte lönt.

Pamir Brodde

- Den häst som har givit mig den absolut största glädjen är Pamir Brodde. Det är mycket att han kom fram i ett läge precis när vi som bäst behövde honom. Vi hade haft det väldigt motigt hela sjuttiotalet på grund av konjunktursvackan och dessutom fick vi byta ut hela hingstparken och börja om från början. Då kom han precis när han som bäst behövdes och det var inte bara han, utan det var en skjuts av många bra hästar just då och dessutom blev det fart på hela travet igen då V65 kom.

Great Brodde - född blänkare!

- En annan häst som också har betytt mycket är Great Brodde. Det var speciellt redan när han föddes, han var efter Tibur, och när märren skulle föda så fanns det egentligen två ytterligheter som alternativ, då får man tänka på att det alltid finns den här ekonomiska aspekten också, ett fuxfärgat stoföl var liksom det sämsta som kunde hända och en svart hingst det var det bästa, sedan kunde det ju bli allting där emellan. Det blev en svart hingst, ett riktigt praktexemplar, direkt när jag fick ut honom såg jag att det här var en hit.

Här måste jag inflika Great Broddes fina statistik. Great Brodde startade 141 gånger, vann 49 av dem och tjänade nästan 2,9 miljoner. Tänk när man själv har så fina uppfödarframgångar att miljonärer är sådan vardagsmat att man inte ens nämner det…

Inget pokerface när blänkarna föds…

- Vi har tv-bevakning på födslarna, också har vi en tv i sovrummet, så när jag går ner till en fölning ligger ofta Margareta och tittar och ser att allting går bra så kan hon rusa ned om det krisar till sig. Hon säger att hon ser på mig, på mina anletsdrag, om det är ett hingst- eller ett stoföl och om det är något "extra". När nyimporterade stoet Biota (e. Supergill u. Dear Cornelia som är helsyster med Sierra Kosmos) skulle föla med Pine Chip, så var det ju lite extra… Då hade jag extrema förväntningar och det är de här fölen som det är så oerhört viktigt att det blir riktigt fina exemplar, det betyder så mycket för hela ekonomin, och då ser Margareta direkt i tv-n på mig om jag är nöjd eller inte.

- Jag ser på fölet och då är det vissa saker som jag tittar på, hur huvudet ser ut, hur haserna ser ut och sådant där och då ser man ganska snabbt om det är ett fint exemplar eller inte. Det avgör inte på något sätt om det kommer att bli en fin tävlingshäst, det kan man ju inte se, utan bara om det är ett fint exemplar. Och när fölet efter Pine Chip och Biota stod på benen då log jag nog med hela ansiktet…

Stomaterialet på Brodda

Vi har mest införskaffat stona utifrån, jag höll på med att rekrytera ur det egna stomaterialet en tid, och min far gjorde ju enbart så, men jag har kommit fram till det att lättare att hänga med i utvecklingen om man skaffar in nytt friskt blod hela tiden. Att avla på hästar som har sprungit in 100 000 - 150 000 kronor, det attraherar inte köparna. En helt annan sak är det så klart om jag skulle kunna få tillbaka Yatzy Brodda (fyraårigt sto e. Alf Palema med 1.316.500 kr intjänat hittills) och avla på henne…

- Vissa stuterier klarar det här bra, det är oftast när de är tävlingsinriktade själva. Men vi är väldigt inriktade på att sälja hästarna som unghästar och då behöver man förnya sig och det tycker jag att jag har fått gensvar för, på auktionerna är det många som påpekat att vi förbättrar oss hela tiden och inte kör fast i det gamla. Alla föl är till salu här. De föl jag behåller är då det varit något "fel" på dem i det skedet då de skall säljas. Ett par gånger har vi leasat ut hästar, men det var mer att det råkade bli så. Det är Gloria Brodda och hennes dotter Galaxy Brodda.

Om jag hade pengar…

Så långt Lennart Peterson-Brodda. Jag dansade hem från Brodda. Glad för upplevelsen tillsammans med hästarna i ett underbart böljande landskap. Glad för ett givande samtal som fick mig att reflektera kring hingstar, avel och avelsfilosofi. Om jag hade pengar… Ja, då skulle jag haft med mig en handfull fölungar hem. Vilka skulle jag ha valt? Titta på bilderna så får du en fingervisning om vilka föl jag föll för!

Hemfödingar