Målsättningen var förstås ett lydnads- samt brukschampionat... Tyvärr visade sig att Spana var skotträdd ( delvis beroende på en olycklig händelse i ung ålder, men hade med största sannolikhet visat sig förr eller senare ändå), vilket ju har begränsat oss en hel del inom bruksdelen. Lite sorgligt, eftersom det är den biten jag tycker är roligast. Vi har därför hållit på en del med lydnad och det har gått ganska bra - LP1, LP2 och 2 st första pris i lyd.kl 3. Nu har vi legat lågt ett bra tag sedan barnen kom, men förhoppningen är väl att komma igång igen, ta ett första pris till och få vårt LP3 och fortsätta i eliten. Men just nu finns inte riktigt tiden att satsa, så Spana klättrar lite på väggarna av tristess...

Spana har ett stort föremålsintresse och mycket kamp (även om hennes MH säger motsatsen...) vilket gör henne ganska lättmotiverad att träna och få att markera apporter i spåren. Hon ser ut som en  brutal kamphund när hon hänger och slänger i sin favoritleksak - "bollen bus" i snöre.

Träning och spårande i all ära,  det bästa Spana vet är att få ligga i knäet och bli klappad, gräva gropar, alternativt springa som en galning mer eller mindre planlöst i skogen...