Den gamle grå ( som ju i själva verket egentligen är i sin bästa ålder) är också stundtals ganska bekväm (eller lat - hur man nu vill uttrycka det...) - ingen brådska här inte!  Sigge har tagit över mottot:  "Kommer troget, dock ej strax - ty född till slav är ingen tax"... Ändra det till schnauzer, och så har vi Sigge i ett nötskal... Men go är han - mattes gullpojk!

Den där riktiga motivationen på tränings- och tävlingsplanerna infann sig aldrig riktigt för Sigge - han har lite svårt att förstå meningen med att traggla moment som han redan tycker att han kan. Vad är det för mening att gå fot slickad vid mattes sida, lägga sig blixtsnabbt, hämta apporten på en gång eller fara runt en agilitybana i rasande fart? Det räcker väl att man går lite vid sidan, och varför ska man jämt ha så bråååttom?! Vår karriär blev med andra ord ganska kortvarig...

Numera gör Sigge mest sånt han tycker är kul, som att lufsa på långpromenader i skogen (och där rejsar han på ganska bra emellanåt), spårar korvrullar i skogen (och då är motivationen och noggrannheten på topp, vill jag lova!), leker med pipleksakerna och sover i sängen. Livet är ganska gott när matte lagt över allt tjat om finlir på lillasyster istället, även om han kan bli lite avundsjuk på det där godiset.. För mat det är livets sanna glädjeämne!